Österrikiska Statsbanorna (ÖBB) blev under 1970 intresserade av Rc2 och lånade, på våren
samma år, Rc2 1049 från SJ för prov vid Tauern och Semmering.

Efter genomförda adhesionsprov fastställde ÖBB att ett tyristorreglerat lok kunde utnyttja tillgänglig adhesion
minst 20 procent bättre än de konventionella lindningskopplar-reglerade loken. Tågvikterna över bergspassens 28 promilles stigningar kunde därmed höjas från 450 ton till 550 ton eller till 1100 ton för två lok i multipel. Detta var av stort värde eftersom standardgodstågen på flackland med maximalt 12 promilles stigning framförde 1100 ton.

Man kan göra följande sammanfattning av skillnader mellan loken då de Levererades till Österrike:
001–003 Levererades 1971, utan elbroms, motorer 900 kW (totalt 3.600 kW – samma som SJ Rc2).

004 Levererades 1972, med elbroms, motorer 900 kW (totalt 3.600 kW– samma som SJ Rc2).

005– 010 Levererade år 1973, med elbroms, motorer 1.000 kW (totalt 4.000 kW – samma som NSB El16).

Loken numrerades i en serie med numren 001 – 010. Av dessa lok finns idag 8 stycken kvar.
005 skrotades efter ett fall från en lyftanordning i Österrike år 2000. 
004 har skrotats efter en brand som skedde i Sverige 2008.

Tågab äger idag Rc2 ÖBB med nummer 001, 002, 006, 007, 008, 009 och 010. Av dessa har samtliga lok utom 001 och 002 tillstånd att trafikera norsk infrastruktur.

Lok nr 001 och 002 ägdes innan Tågab av InfraNord i Sverige.