Bara få kilometer norr om Offenburg ligger byn Appenweier. Där avgår två banor från Badische Hauptbahn. Den äldre är sidobanan till Kehl och Strasbourg som öppnades 1 juni 1844. 1 maj 1861 tillkom fortsättningen över Rhenen till Strasbourg. En kurva i Appenweier möjliggör direkta tåg Karlsruhe - Strasbourg.

In i Schwarzwald leder den oelektrifierade Renchtalbahn. 1 juni 1876 öppnades den första delen Appenweier - Oppenau. Sedan tog det 50 år innan man fortsatte: 28 november 1926 fram till Bad Peterstal och först sedan 23 maj 1933 till dagens slutstation Bad Griesbach.

I Offenburg avgår Schwarzwaldbahn från Badische Hauptbahn och möter den igen i Singen. Först kom banans två slutavsnitt: 2 juli 1866 Offenburg - Hausach; i syd var det tre etapper: 6 september 1866 Singen - Engen, 15 juni 1868 Engen - Donaueschingen och 16 augusti 1869 Donaueschingen - Villingen. Hela banan var klart 10 november 1873 när avsnittet tvärs genom Schwarzwald hade öppnats. Redan 1888 byggdes det andra spåret över fjället, 1921 var hela banan dubbelspårigt. Offenburg - Villingen elektrifierades 28 september 1975, Villingen - Singen 25 september 1977.

Norr om Freiburg avgå i Denzlingen i Denzlingen är det Elztalbahn till Elzach. 1 januari 1875 öppnades linjens första del till Waldkirch (det var kommunen som hade byggt den). Runt tio år senare övertog Badische Staatsbahn linjen, 20 augusti 1901 öppnades förlängningen till Elzach. En gång planerades att fortsätta linjen till Hausach vid Schwarzwaldbahn, men den kommer väl aldrig.

En av dem två sidobanor som börjar i Freiburg har också elektrifierats. Detta är Höllentalbahn som går upp i Schwarzwald. Denförs delen via Titisee till Neustadt öppnades 21 maj 1887. Fram till 1933 hade linjen kuggstångsdrift mellan Hirschsprung och Hinterzarten, avsnittet var rätt brant. Man ombyggde banan som fick delvist en ny tracé, samtidigt elektrifierades den och samtidigt Dreiseenbahn som avgår i Titisee (den hade öppnats fram till Seebrugg 2 december 1926 och förlängdes aldrig till S:t Blasien som det vartänkt) med 20 kV/50 Hz som försöksdrift. Man hade bara fyra ellok (littera E 244) varför det tillkom fortfarande ångloksdrift. 20 maj 1960 byttes till då vanliga 15 kV/16 2/3 Hz.
Också fortsättningen från Neustadt till Donaueschingen (den öppnades 20 augusti 1901, men Donaueschingen - Hüfingen hade redan öppnats 18 oktober 1892 för anslutning till privatägda Bregtalbahn) räknas som Höllentalbahn, själv om dalen är långt borta. Denna bandel har dieseldrift, man måste i alla fall byta i Neustadt.

I motsatt riktning fanns en gång en järnvägslinje till Colmar. 14 september 1871 öppnades som första steg en privatägd bana till Breisach. Denna fick senare i Gottenheim och Breisach anslutning till Kaiserstuhlbahn som har i Riegel anslutning till Badische Hauptbahnhof. Fortsättningen över Rhenen till Colmar (som då hette Kolmar) öppnades 7 januari 1878. 1881 övertogs linjen av Badens statliga järnvägsbolag som skötte driften redan från början.
Bron över Rhenen sprängdes år 1945, numera är det landsvägen som korsar floden på denna plats. På franska sidan (där Vaubans fästningsstad Neuf-Brisach ligger) slutade persontrafiken år 1969.

Söder om Freiburg avgår i Bad Krozingen Münstertalbahn. 20 december 1894 öppnades söm första steg en privatbana från Krozingen via Staufen till Sulzburg, först 1 maj 1916 tillkom grenen Staufen - Münstertal. I början var det koncernen Vering & Wachter som drev banan, via DEBG kom den till SWEG som ägs av delstaten. Lite senare, 27 septtember 1969 slutade trafiken till Sulzburg. Sedan 15 juli 2013 är det elektrisk drift, vissa tåg fortsätter fram till Freiburg

Badische Hauptbahn trafikerar Baden mellan Mannheim och Konstanz och går mera eller mindre tät vid Rhenen. Offenburg är en av platserna där floden är rätt långt borta, staden ligger närmare Schwarzwald. Banans byggandet började norrifrån, den öppnades i många avsnitt (jag rekommenderar att ha en karta med, det är för många platser för att länka till bara ett kartutsnitt):
Mannheim - Heidelberg 12 september 1840, 
Heidelberg - Karlsruhe 10 april 1843, 
Karlsruhe - Rastatt 1 maj 1844, 
Rastatt - Baden-Baden (Oos) 6 maj 1844, 
Baden-Baden (Oos) - Offenburg 1 juni 1844, 
Offenburg - Freiburg 1 augusti 1845, 
Freiburg - Müllheim 1 juni 1847, 
Müllheim - Schliengen 15 juni 1847, 
Schliengen - Efringen-Kirchen 8 november 1848, 
Efringen-Kirchen - Haltingen 22 januari 1851.

Här blev det ett litet uppehåll. Det fanns två problem. Det ena var linjeförningen, det andra spårvidden. Detta eftersom Baden var den enda staten i området som satsade på 1,6 meter. I början försökte man att övertyga dem andra att man var rätt innan man insåg att det var man själv som hade fel och bytte 1854/1855 till dem vanliga 1435 millimetrar. Då hade beslutet redan fattats att linjen skulle föras två gånger över schweiziskt territorium: Via Basel och via Schaffhausen. Så kunde invigsningståget fortsätta:

Haltingen - Basel Badischer Bf. 20 februari 1855, 
Basel Badischer Bf. - Bad Säckingen 4 februari 1856, 
Bad Säckingen - Waldshut 30 oktober 1856 och 
Waldshut - Konstanz 13 juni 1863.

Bandelen Mannheim - Basel elektrifierades år 1958, samma med grenen Strasbourg (den franska delen 15 september 1966). Mellan Konstanz och Singen används kontaktledningen sedan 25 september 1977, mellan Singen och Schaffhausen sedan 24 september 1989 och mellan Schaffhausen och Erzingen sedan 15 december 2013.