Jernbane.net

Hjem > Tyskland > Stasjoner i Tyskland : J - K - L - M - N > München Hauptbahnhof
Støtt oss
Ukens Bilde
ukens bilde
EL16 2209 med 5804 i Sundland
Fotograf: Jon-Andreas Sognnæs

Tidligere Ukens Bilde

Dagens bilde
dgens bilde
Ulke Nr.11 i fullt driv!
Fotograf: Aksel Lister

Tidligere Dagens Bilde


Siste opplastninger
Siste innlegg
facebook

München Hauptbahnhof

Beskrivelse

München är huvudstad i Tysklands delstat Bayern och en stor järnvägsknutpunkt med internationell betydelse.

 

Münchens yngsta järnvägslinje är den mest osynliga: Pendeltågstunneln mellan central- och östra stationen. Planeringen började under 1930-talet och fortsatte efter kriget. När München tilldelades Olympiska sommarspelen 1972 var det klart att tunneln skulle färdigt när dom började. 15 juli 1966 började byggandet. 28 maj 1972 började sommartidtabellen, samma dag öppnades tunneln och S-Bahn München på runt 360 km linjelängd. S-Bahn trafikerar alla järnvägslinjer runt München, det går elmotorvagnar littera 423. Littera 420 som gick i början slutade att gå för några år sedan, men ett litet antal tåg (men det är nyare fordon) behövs nu igen för tåg under rusningstiden, bl.a. på lokalbanan Dachau - Altomünster (som öppnades 8 juli 1912 mellan Dachau och Markt Indersdorf och 18 december 1913 vidare till Altomünster) där den elektriska driften invigs med tidtabellen 2015.

 

Det är tretton linjer som lämnar München. Det följer informationer över alla, jag börjar i norr och fortsätter ungefär medsols. Först står linjen till Ingolstadt. Den öppnades 14 november 1867. 1 juni 1934 elektrifierades delen München - Dachau för förortstrafiken, 5 maj 1960 fortsättningen till Ingolstadt. I samband med byggandet av höghastighetsbanan Nürnberg - Ingolstadt är banan Ingolstadt - München aktuellt under ombyggnad som närmar sig färdigställningen. S-Bahn slutar i Petershausen, det tillkommer en omfattande ICE-trafik mot Berlin, Hamburg och Ruhrområdet. Regionaltrafiken sköts av DB. Via höghastighetsbanan går varannan timme snabba regionaltåg med ellok littera 101 och Intercity-vagnar. Till Ingolstadt och vidare till Treuchtlingen går ordinarie regionaltåg med ellok littera 111 och tvåvåningsvagnar.

 

Linjen till Landshut öppnades 3 november 1858. Elektriska tåg går sedan 3 oktober 1925. Den befintliga linjeförningen i München trafikeras först sedan 28 september 1892, tidigare gick banan via dagens Landshuter Allee och hade en egen station nära centralstationen. I Neufahrn avgår en kort linje (i drift sedan 18 mars 1997) som korsar Isar för att möta sedan linjen Ostbahnhof - Flughafen.

S-Bahn går till Freising och flygplatsen (delning i Neufahrn), det tillkommer fyra sorter regionaltåg: Varannan timme Alex till Regensburg, delvist vidare till Hof eller Prag (ellok littera 183 och blandade vagnar, två par med tjeckiska), varannan timme RE till Regensburg - Nürnberg (littera 111 och tvåvåningsvagnar). I timmestrafik går RE-tågen till Passau (elmotorvagnar littera 440 eller lokdragna tvåvåningsvagnståg), lite oregelbundna går lokaltågen som slutar i Landshut.

 

Fjärrbanan söder om Münchens centrum till Ostbahnhof är historiskt sett del av banan till Mühldorf. Först skriver jag om denna linje, sedan följer de andra som börjar vid Ostbahnhof. Bandelen mellan München Hbf och Ostbahnhof öppnades 15 mars 1871, 1 maj följde förlängningen via Mühldorf till Neuötting och 1 juni vidare till Simbach (Inn) och Braunau am Inn i Österrike. Banan München - Mühldorf och vidare till Freilassing är under ombyggnad, dubbelspår och elektrifiering blir det.

Mellan München Ost och Markt Schwaben elektrifierades banan 7 september 1970 och samma dag också lokalbanan Markt Schwaben - Erding som öppnades 16 november 1872. Här går S-Bahn. Mellan München och Mühldorf går delvist lokdragna tåg (äldre fordon eller tvåvåningsvagnar, diesellok littera 218 eller 245), delvist dieselmotorvagnar littera 628.

 

Viktigare än linjen till Mühldorf är den till Rosenheim. Här går de internationella fjärrtågen till Italien (littera 1216 och ÖBB-vagnar) och Österrike-Ungern (Railjet). Regionaltrafiken sköts sedan december 2013 av Bayerische Oberlandbahn under namnet Meridian med elmotorvagnar littera 1427 och 1430 (Flirt). Banan öppnades 15 oktober 1871 och elektrifierades 12 april 1927. Fram till Grafing ligger fyra spår, där svänger S-Bahn på lokalbanan till Wasserburg för att sluta i Ebersberg. Detta avsnitt öppnades 6 november 1899 och har elektrisk drift sedan året 1969.

 

5 juni 1909 öppnades en kort linje norrut från Ostbahnhof till Ismaning som elektrifierades 21 oktober 1927. Sedan 30 september 1973 ingår banan i S-Bahn. 17 maj 1992 förlängdes linjen och S-Bahn till flygplatsen München (MUC).

 

Banan till Deisenhofen lämnar Ostbahnhof västerut så att S-Bahn måste byta riktning. Linjen öppnades 10 oktober 1898 och anslutar i Deisenhofen till linjen München - Holzkirchen (se nedan). Sedan 23 maj1971 har man elektrisk drift; det är bara S-Bahn som går här.

Mellan Ostbahnhof och platsen där linjen till Kreuzstraße avgår är det planenlig vänstertrafik. Linjen öppnades 6 juni 1904 fram till Aying och slutet 25 november 1912. Sedan 26 september 1971 kan elektriska tåg gå, på linjens yttre del är tidtabellen glesare än normalt hos S-Bahn München, delvist har man bara timmestrafik.

 

Banan till Holzkirchen ingår i Mangfalltalbahn som var den första förbindelsen till Rosenheim. 24 juni 1854 öppnades delen fram till Großhesselohe (strax innan Isar korsas), 31 oktober 1857 fortsättningen via Holzkirchen och Kreuzstraße till Roesenheim. Sedan 29 november 1957 har delen München - Solln elektrisk drift, sedan 28 september 1968 hela banan som har två spår bara fram till Holzkirchen. Bandelen Solln - Deisenhofen ser inga S-Bahn-tåg. Från Solln fortsätter den till Wolfratshausen (se nedan) medan delen Deisenhofen - Holzkirchen trafikeras utgående från Ostbahnhof.

Meridian går under risningen mellan München och Holzkirchen, därifrån hela dagen till Rosenheim. Det tillkommer dieseltåg (littera 609, Integral) av Bayerische Oberlandbahn som delas två gånger och möjliggör direkta förbindelser mellan München och Holzkirchen med Schliersee, Tegernsee och Lenggries.

 

Nu lämnar vi "den stora järnvägen", nästa är Isartalbahn. I drift är bara avsnittet mellan Solln (vid linjen till Holzkirchen) och Wolfratshausen som ser elektriska tåg sedan 29 maj 1960. Bandelen var med när S-Bahn-trafiken började, men först sedan 31 maj 1981 kan tågen använda tunneln, tidigare slutade linjen i Holzkirchner Bahnhof. Det planeras att förlänga linjen från Wolfsratshausen till närbelägna Geretsried.

Isartalbahn kan betraktas som stambanan av Lokalbahn AG (LAG). Det var ett bolag som drev många linjer för lokal trafik, speciellt i Bayern, men också i t.ex. Ungern. Vår bana gick parallelt med floden söderut till Bichl. Som första avsnitt öppnades 10 juni 1891 delen München-Thalkirchen - Ebenhausen, 27 juli fortsättningen till Wolfratshausen. Först 1 juni 1892 tillkom norra delen mellan Isartalbahnhof och Thalkirchen. Isartalbahnhof låg nära stationen München Süd som ligger där stambanan München - Rosenheim korsar Isar.

Bandelen Isartalbahnhof - Höllriegelskreuth trafikerades sedan 15 januari 1900 med 750 V likström, detta avsnitt hade två spår. 1 augusti 1938 förstaligades LAG. Man kan säga att 8 oktober var början av norra bandelens slut: Det var dagen där kurvan mellan Solln och Großhesselohe öppnades. Fem år senare omelektrifierades banan till det vanliga systemt. 31 maj 1964 slutade persontrafiken mellan Isartalbahnhof och Großhesselohe som följd av ett avtal mellan kommunen och DB. Kommunen fick bygga en ny huvudled och DB kunde ta över öst-väst-linjen genom stadscentret för S-Bahn och ersätta spårvägen där.

Förlängningen från Wolfratshausen till Bichl öppnades i tre avsnitt: Wolfratshausen - Eurasburg 1 juni 1897, 15 augusti till Beuerberg och 23 maj 1898 till Bichl (som är den nästsista stationen på banan Tutzing - Kochl). Redan 31 maj 1959 slutade trafiken mellan Beuerberg och Bichl, 27 maj 1972 också på delen Wolfratshausen - Beuerberg. Några bilder från Isartalbahn:s försvunna avsnitt i Drehscheibe - där i inlägget finns länkar till föregående delar.

 

Fyra bansträckor som lämnar München är kvar. Alla trafikerar förortsstationen München-Pasing i väst och förgrenar sig där. Först var linjen till Augsburg. Det var också Münchens första järnvägslinje; den öppnades i fyra avsnitt: 1 september 1839 München - Lochhausen, 27 oktober vidare till Olching, 7 december till Maisachoch slutligen 4 oktober 1840 mellan Maisach och Augsburg. För förortstrafiken elektrifierades år 1927 delen till Nannhofen (vid stationen som heter i dag Mammendorf slutar S-Bahn), 15 maj 1931 tillkom fortsättningen till Augsburg. Linjen har minst fyra spår. Den trafikeras av fjärrtrafiken mot Stuttgart - Mannheim, vidare till Frankfurt och Köln, och av Fugger-Express. Det är regionaltrafiken som sköts av DB Regio med elmotorvagnar littera 440.

 

Sedan har vi linjen mot Starnberg. Också den öppnades i flera avsnitt: 21 maj 1854 till Planegg, 16 juli till Gauting, 16 september till Mühlthal och slutligen 28 november 1854 till Starnberg. Sedan 1 juli 1865 nås Tutzing (här slutar dubbelspåret, Pasing - Gauting har fyrspår) och sedan 1 februari 1866 Weilheim och Unterpeißenberg vid banan till Schongau. Trafiken har ändrats, i stället för Schongau går tågen i dag från Weilhelm söderut mot Alperna: 15 maj 1879 öppnades banan Weilheim - Murnau, 25 juli 1889 fortsättningen till Garmisch-Partenkichen som byggdes av LAG. Linjen München - Garmisch har elektrisk drift sedan 25 februari 1925.

S-Bahn går fram till Tutzing. Vidare till Garmisch går DB Regio med elmotorvagnar littera 2442. Vissa delas i Tutzing för trafiken till Bichl - Kochel.

 

Herrsching ligger vid Ammersee och är slutstationen för en sidobana som börjar i Pasing och trafikeras av S-Bahn. Hela banan öppnades 1 juli 1903 och elektrifierades 1 augusti 1925. Fram till Weßling har man två spår, vidare till Herrsching bara två räls.

 

Slutligen har vi banan till Buchloe vars avsnitt till Geltendorf (här slutar S-Bahn) har elektrisk drift sedan 28 september 1968. Hela banan öppnades 1 november 1872 och har i Buchloe anslutning till banan Augsburg - Lindau.

Banans paradtåg är de fyra EC-tågpar mellan München och Zürich, två diesellok littera 218 med schweiziska vagnar. Det tillkommer varannan timma Alex till Lindau och Oberstdorf (littera 223 och blandade vagnar) och många regionaltåg drivna av DB som går mot Füssen, Kempten eller Memmingen. Här ser man littera 218, men också dieselmotorvagnar littera 612.

 

München Hbf ären av Tysklands störa personstationer, gällande antalet perrongspår blir det toppositionen. Utanför den stora perronghallen har den en tunnelstation för S-Bahn med två spår och två sidostationer. Det är Starnberger Bahnhof i norr (tidtabellen säger i dag München Hbf Gl. 27-36) och Holzkirchner Bahnhof i syd (München Hbf Gl. 5-10).

Stationen ligger på dagens plats sedan året 1848, tidigare var den en liten bit västerut, vid Hackerbrücke. 1848 års station blev för liten i takt med att trafiken ökade trots att linjen till Landshut hade en egen station. Som följd började år 1877 arbeten för en ny station som färdigställdes 1883, men man behöll det gamla stationshuset som moderniserades.

Trafkien ökade, 1893 tillkom Starnberger Bahnhof. 1 maj 1904 kom ett nytt namn, München Hbf. Trafiken ökade. Det planerades till och med en ny station, men dessutom förstorades stationen. Kriget satte andra prioriteter så att det var först 30 april 1921 att den ombyggda Starnberger Bahnhof och den nya Holzkirchner Bahnhof kunde sättas i trafik. Under Tredje riket fanns det stora planeringar. Slutet är känt.

År 1949 sprängdes det vad som var kvar av den gamla perronghallen, återuppbyggandes började. Redan 1950 fick Starnberger Bahnhof ett nytt stationshus, 1953 centralstationens nya stationshall. 1960 var hela stationen klart, både stationshuset och den stora perronghallen med bara en rad pelare i miten. 11 oktober 1964 invigdes det nya centralställverket vid Hackerbrücke som ersatte många gamla. Stationen moderniserades och moderniseras fortfarande, någon gång tänkte man på en underjordisk fjärrtågsstation (München 21). Aktuellt pågår arbeten under jorden, en ny tunnel för S-Bahn är under planering, den befintliga räcker inte för trafiken.

 

(Text: Sören Heise, november 2014)

[bilde]
[bilde]
[bilde]
[bilde]

Beskrivelse

München är huvudstad i Tysklands delstat Bayern och en stor järnvägsknutpunkt med internationell betydelse.

 

Münchens yngsta järnvägslinje är den mest osynliga: Pendeltågstunneln mellan central- och östra stationen. Planeringen började under 1930-talet och fortsatte efter kriget. När München tilldelades Olympiska sommarspelen 1972 var det klart att tunneln skulle färdigt när dom började. 15 juli 1966 började byggandet. 28 maj 1972 började sommartidtabellen, samma dag öppnades tunneln och S-Bahn München på runt 360 km linjelängd. S-Bahn trafikerar alla järnvägslinjer runt München, det går elmotorvagnar littera 423. Littera 420 som gick i början slutade att gå för några år sedan, men ett litet antal tåg (men det är nyare fordon) behövs nu igen för tåg under rusningstiden, bl.a. på lokalbanan Dachau - Altomünster (som öppnades 8 juli 1912 mellan Dachau och Markt Indersdorf och 18 december 1913 vidare till Altomünster) där den elektriska driften invigs med tidtabellen 2015.

 

Det är tretton linjer som lämnar München. Det följer informationer över alla, jag börjar i norr och fortsätter ungefär medsols. Först står linjen till Ingolstadt. Den öppnades 14 november 1867. 1 juni 1934 elektrifierades delen München - Dachau för förortstrafiken, 5 maj 1960 fortsättningen till Ingolstadt. I samband med byggandet av höghastighetsbanan Nürnberg - Ingolstadt är banan Ingolstadt - München aktuellt under ombyggnad som närmar sig färdigställningen. S-Bahn slutar i Petershausen, det tillkommer en omfattande ICE-trafik mot Berlin, Hamburg och Ruhrområdet. Regionaltrafiken sköts av DB. Via höghastighetsbanan går varannan timme snabba regionaltåg med ellok littera 101 och Intercity-vagnar. Till Ingolstadt och vidare till Treuchtlingen går ordinarie regionaltåg med ellok littera 111 och tvåvåningsvagnar.

 

Linjen till Landshut öppnades 3 november 1858. Elektriska tåg går sedan 3 oktober 1925. Den befintliga linjeförningen i München trafikeras först sedan 28 september 1892, tidigare gick banan via dagens Landshuter Allee och hade en egen station nära centralstationen. I Neufahrn avgår en kort linje (i drift sedan 18 mars 1997) som korsar Isar för att möta sedan linjen Ostbahnhof - Flughafen.

S-Bahn går till Freising och flygplatsen (delning i Neufahrn), det tillkommer fyra sorter regionaltåg: Varannan timme Alex till Regensburg, delvist vidare till Hof eller Prag (ellok littera 183 och blandade vagnar, två par med tjeckiska), varannan timme RE till Regensburg - Nürnberg (littera 111 och tvåvåningsvagnar). I timmestrafik går RE-tågen till Passau (elmotorvagnar littera 440 eller lokdragna tvåvåningsvagnståg), lite oregelbundna går lokaltågen som slutar i Landshut.

 

Fjärrbanan söder om Münchens centrum till Ostbahnhof är historiskt sett del av banan till Mühldorf. Först skriver jag om denna linje, sedan följer de andra som börjar vid Ostbahnhof. Bandelen mellan München Hbf och Ostbahnhof öppnades 15 mars 1871, 1 maj följde förlängningen via Mühldorf till Neuötting och 1 juni vidare till Simbach (Inn) och Braunau am Inn i Österrike. Banan München - Mühldorf och vidare till Freilassing är under ombyggnad, dubbelspår och elektrifiering blir det.

Mellan München Ost och Markt Schwaben elektrifierades banan 7 september 1970 och samma dag också lokalbanan Markt Schwaben - Erding som öppnades 16 november 1872. Här går S-Bahn. Mellan München och Mühldorf går delvist lokdragna tåg (äldre fordon eller tvåvåningsvagnar, diesellok littera 218 eller 245), delvist dieselmotorvagnar littera 628.

 

Viktigare än linjen till Mühldorf är den till Rosenheim. Här går de internationella fjärrtågen till Italien (littera 1216 och ÖBB-vagnar) och Österrike-Ungern (Railjet). Regionaltrafiken sköts sedan december 2013 av Bayerische Oberlandbahn under namnet Meridian med elmotorvagnar littera 1427 och 1430 (Flirt). Banan öppnades 15 oktober 1871 och elektrifierades 12 april 1927. Fram till Grafing ligger fyra spår, där svänger S-Bahn på lokalbanan till Wasserburg för att sluta i Ebersberg. Detta avsnitt öppnades 6 november 1899 och har elektrisk drift sedan året 1969.

 

5 juni 1909 öppnades en kort linje norrut från Ostbahnhof till Ismaning som elektrifierades 21 oktober 1927. Sedan 30 september 1973 ingår banan i S-Bahn. 17 maj 1992 förlängdes linjen och S-Bahn till flygplatsen München (MUC).

 

Banan till Deisenhofen lämnar Ostbahnhof västerut så att S-Bahn måste byta riktning. Linjen öppnades 10 oktober 1898 och anslutar i Deisenhofen till linjen München - Holzkirchen (se nedan). Sedan 23 maj1971 har man elektrisk drift; det är bara S-Bahn som går här.

Mellan Ostbahnhof och platsen där linjen till Kreuzstraße avgår är det planenlig vänstertrafik. Linjen öppnades 6 juni 1904 fram till Aying och slutet 25 november 1912. Sedan 26 september 1971 kan elektriska tåg gå, på linjens yttre del är tidtabellen glesare än normalt hos S-Bahn München, delvist har man bara timmestrafik.

 

Banan till Holzkirchen ingår i Mangfalltalbahn som var den första förbindelsen till Rosenheim. 24 juni 1854 öppnades delen fram till Großhesselohe (strax innan Isar korsas), 31 oktober 1857 fortsättningen via Holzkirchen och Kreuzstraße till Roesenheim. Sedan 29 november 1957 har delen München - Solln elektrisk drift, sedan 28 september 1968 hela banan som har två spår bara fram till Holzkirchen. Bandelen Solln - Deisenhofen ser inga S-Bahn-tåg. Från Solln fortsätter den till Wolfratshausen (se nedan) medan delen Deisenhofen - Holzkirchen trafikeras utgående från Ostbahnhof.

Meridian går under risningen mellan München och Holzkirchen, därifrån hela dagen till Rosenheim. Det tillkommer dieseltåg (littera 609, Integral) av Bayerische Oberlandbahn som delas två gånger och möjliggör direkta förbindelser mellan München och Holzkirchen med Schliersee, Tegernsee och Lenggries.

 

Nu lämnar vi "den stora järnvägen", nästa är Isartalbahn. I drift är bara avsnittet mellan Solln (vid linjen till Holzkirchen) och Wolfratshausen som ser elektriska tåg sedan 29 maj 1960. Bandelen var med när S-Bahn-trafiken började, men först sedan 31 maj 1981 kan tågen använda tunneln, tidigare slutade linjen i Holzkirchner Bahnhof. Det planeras att förlänga linjen från Wolfsratshausen till närbelägna Geretsried.

Isartalbahn kan betraktas som stambanan av Lokalbahn AG (LAG). Det var ett bolag som drev många linjer för lokal trafik, speciellt i Bayern, men också i t.ex. Ungern. Vår bana gick parallelt med floden söderut till Bichl. Som första avsnitt öppnades 10 juni 1891 delen München-Thalkirchen - Ebenhausen, 27 juli fortsättningen till Wolfratshausen. Först 1 juni 1892 tillkom norra delen mellan Isartalbahnhof och Thalkirchen. Isartalbahnhof låg nära stationen München Süd som ligger där stambanan München - Rosenheim korsar Isar.

Bandelen Isartalbahnhof - Höllriegelskreuth trafikerades sedan 15 januari 1900 med 750 V likström, detta avsnitt hade två spår. 1 augusti 1938 förstaligades LAG. Man kan säga att 8 oktober var början av norra bandelens slut: Det var dagen där kurvan mellan Solln och Großhesselohe öppnades. Fem år senare omelektrifierades banan till det vanliga systemt. 31 maj 1964 slutade persontrafiken mellan Isartalbahnhof och Großhesselohe som följd av ett avtal mellan kommunen och DB. Kommunen fick bygga en ny huvudled och DB kunde ta över öst-väst-linjen genom stadscentret för S-Bahn och ersätta spårvägen där.

Förlängningen från Wolfratshausen till Bichl öppnades i tre avsnitt: Wolfratshausen - Eurasburg 1 juni 1897, 15 augusti till Beuerberg och 23 maj 1898 till Bichl (som är den nästsista stationen på banan Tutzing - Kochl). Redan 31 maj 1959 slutade trafiken mellan Beuerberg och Bichl, 27 maj 1972 också på delen Wolfratshausen - Beuerberg. Några bilder från Isartalbahn:s försvunna avsnitt i Drehscheibe - där i inlägget finns länkar till föregående delar.

 

Fyra bansträckor som lämnar München är kvar. Alla trafikerar förortsstationen München-Pasing i väst och förgrenar sig där. Först var linjen till Augsburg. Det var också Münchens första järnvägslinje; den öppnades i fyra avsnitt: 1 september 1839 München - Lochhausen, 27 oktober vidare till Olching, 7 december till Maisachoch slutligen 4 oktober 1840 mellan Maisach och Augsburg. För förortstrafiken elektrifierades år 1927 delen till Nannhofen (vid stationen som heter i dag Mammendorf slutar S-Bahn), 15 maj 1931 tillkom fortsättningen till Augsburg. Linjen har minst fyra spår. Den trafikeras av fjärrtrafiken mot Stuttgart - Mannheim, vidare till Frankfurt och Köln, och av Fugger-Express. Det är regionaltrafiken som sköts av DB Regio med elmotorvagnar littera 440.

 

Sedan har vi linjen mot Starnberg. Också den öppnades i flera avsnitt: 21 maj 1854 till Planegg, 16 juli till Gauting, 16 september till Mühlthal och slutligen 28 november 1854 till Starnberg. Sedan 1 juli 1865 nås Tutzing (här slutar dubbelspåret, Pasing - Gauting har fyrspår) och sedan 1 februari 1866 Weilheim och Unterpeißenberg vid banan till Schongau. Trafiken har ändrats, i stället för Schongau går tågen i dag från Weilhelm söderut mot Alperna: 15 maj 1879 öppnades banan Weilheim - Murnau, 25 juli 1889 fortsättningen till Garmisch-Partenkichen som byggdes av LAG. Linjen München - Garmisch har elektrisk drift sedan 25 februari 1925.

S-Bahn går fram till Tutzing. Vidare till Garmisch går DB Regio med elmotorvagnar littera 2442. Vissa delas i Tutzing för trafiken till Bichl - Kochel.

 

Herrsching ligger vid Ammersee och är slutstationen för en sidobana som börjar i Pasing och trafikeras av S-Bahn. Hela banan öppnades 1 juli 1903 och elektrifierades 1 augusti 1925. Fram till Weßling har man två spår, vidare till Herrsching bara två räls.

 

Slutligen har vi banan till Buchloe vars avsnitt till Geltendorf (här slutar S-Bahn) har elektrisk drift sedan 28 september 1968. Hela banan öppnades 1 november 1872 och har i Buchloe anslutning till banan Augsburg - Lindau.

Banans paradtåg är de fyra EC-tågpar mellan München och Zürich, två diesellok littera 218 med schweiziska vagnar. Det tillkommer varannan timma Alex till Lindau och Oberstdorf (littera 223 och blandade vagnar) och många regionaltåg drivna av DB som går mot Füssen, Kempten eller Memmingen. Här ser man littera 218, men också dieselmotorvagnar littera 612.

 

München Hbf ären av Tysklands störa personstationer, gällande antalet perrongspår blir det toppositionen. Utanför den stora perronghallen har den en tunnelstation för S-Bahn med två spår och två sidostationer. Det är Starnberger Bahnhof i norr (tidtabellen säger i dag München Hbf Gl. 27-36) och Holzkirchner Bahnhof i syd (München Hbf Gl. 5-10).

Stationen ligger på dagens plats sedan året 1848, tidigare var den en liten bit västerut, vid Hackerbrücke. 1848 års station blev för liten i takt med att trafiken ökade trots att linjen till Landshut hade en egen station. Som följd började år 1877 arbeten för en ny station som färdigställdes 1883, men man behöll det gamla stationshuset som moderniserades.

Trafkien ökade, 1893 tillkom Starnberger Bahnhof. 1 maj 1904 kom ett nytt namn, München Hbf. Trafiken ökade. Det planerades till och med en ny station, men dessutom förstorades stationen. Kriget satte andra prioriteter så att det var först 30 april 1921 att den ombyggda Starnberger Bahnhof och den nya Holzkirchner Bahnhof kunde sättas i trafik. Under Tredje riket fanns det stora planeringar. Slutet är känt.

År 1949 sprängdes det vad som var kvar av den gamla perronghallen, återuppbyggandes började. Redan 1950 fick Starnberger Bahnhof ett nytt stationshus, 1953 centralstationens nya stationshall. 1960 var hela stationen klart, både stationshuset och den stora perronghallen med bara en rad pelare i miten. 11 oktober 1964 invigdes det nya centralställverket vid Hackerbrücke som ersatte många gamla. Stationen moderniserades och moderniseras fortfarande, någon gång tänkte man på en underjordisk fjärrtågsstation (München 21). Aktuellt pågår arbeten under jorden, en ny tunnel för S-Bahn är under planering, den befintliga räcker inte för trafiken.

 

(Text: Sören Heise, november 2014)



Stationen (exteriörbilder)
Südostbayernbahn och modelljärnvägsbutik i München Hbf, vid spår 11 utanför perronghallen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
I alt 6 bilder - se alle
Südostbayernbahn och modelljärnvägsbutik i München Hbf, vid spår 11 utanför perronghallen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Stationshuset med spårvagn 2031
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Centralentrén
© Sören Heise
Finn i Postvogna




Stationen (interiörbilder)
München Hbf: Vy in i perronghallen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
I alt 8 bilder - se alle
München Hbf: Schalterhalle
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Deutsche Bundesbahn välkmnar dig
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Vy in i perronghallen
© Sören Heise
Finn i Postvogna




Perronger
München Hbf
© Ronny Maarud
Finn i Postvogna
I alt 21 bilder - se alle
München Hbf: Vid perrongslutet, stationen Hackerbrücke är närmare
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Perronghallen
© Sören Heise
Finn i Postvogna




S-Bahn-stationen
München Hbf: Mellanplanet med trappa från S-Bahn
© Sören Heise
Finn i Postvogna
I alt 5 bilder - se alle
München Hbf: Mellanplanet med trappa från S-Bahn
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf (tief)
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Mellanplanet
© Sören Heise
Finn i Postvogna




Ställverket
I alt 1 bilde
München Hbf.
© Ronny Maarud
Finn i Postvogna



Starnberger Bf.
München Hbf: Starnberger Bahnhof, stationshuset
© Sören Heise
Finn i Postvogna
I alt 11 bilder - se alle
218:or i München Starnberger Bf.: 493, 647, 457 (från höger)
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Starnberger Bahnhof, stationshuset
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf, Starnberger Bf.
© Sören Heise
Finn i Postvogna




Holzkirchner Bf.
München Hbf: Stationen sett från Holzkirchner Bahnhof
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf, Holzkirchner Bf.:
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf, Holzkirchner Bf.:
© Sören Heise
Finn i Postvogna
München Hbf: Stationen sett från Holzkirchner Bahnhof
© Sören Heise
Finn i Postvogna



Toganvisere
Tavlen på München Hbf: Nattoget til Budapest, Zagreb og Venezia går fra spor 13
© Geir Anders Langangen
Finn i Postvogna
I alt 5 bilder - se alle
München Hbf
© Ronny Maarud
Finn i Postvogna
Tavlen på München Hbf: Nattoget til Budapest, Zagreb og Venezia går fra spor 13
© Geir Anders Langangen
Finn i Postvogna
CNL 40418 til Paris har kommet opp på tavlen. I dag er det kun dagtog (TGV) som går direkte
© Geir Anders Langangen
Finn i Postvogna




andre
München Hbf
© Ronny Maarud
Finn i Postvogna
I alt 5 bilder - se alle
DBAG kundeservice i München
© Ronny Maarud
Finn i Postvogna
München Hbf
© Ronny Maarud
Finn i Postvogna
Bagasjehåndtering i München
© Ronny Maarud
Finn i Postvogna




Booking.com
Booking.com