Jernbane.net

Hjem > Tyskland > Stasjoner i Tyskland : J - K - L - M - N > Ludwigshafen (Rhein) Hbf
Støtt oss
Ukens Bilde
ukens bilde
DB Cargo MZ 1459 nylackerad i Kristinehamn
Fotograf: Viktor Molander

Tidligere Ukens Bilde

Siste opplastninger
Siste innlegg
facebook

Ludwigshafen (Rhein) Hbf
[bilde]
[bilde]
[bilde]
[bilde]

Beskrivelse

Ludwigshafen är en rätt ung stad som blev en egen kommun år 1853. Dess början var Rheinschanze, en skans mittemot Mannheim på andra Rhenstranden som grundades år 1606. 1843 fick platsen namnet Ludwigshafen (efter Ludwig I av Bayern).

Ludwigshafens första järnväg var Pfälzische Ludwigsbahn som gick till gränsen med Preussen vid Bexbach (i nuvarande Saarland). 11 juni 1847 öppnades avsnittet Ludwigshafen - Neustadt, 1849 kunde hela banan trafikeras på enkelt- och 1856 på dubbeltspår och sedan 12 mars 1964 är det elektrisk drift, tidigare på delsträckor.

Linjen Ludwigshafen - Mainz kan trafikeras på hela längden sedan 15 november 1853, sedan 1 juni 1958 är det elektrisk drift.

Ludwigshafens viktigaste järnvägslinje öppnades 25 februari 1867, den leder över Rhenen till Mannheim. Som föregångare fanns under perioden 8 februari 1863 till och med 2 augusti 1867 en järnvägsfärja, men sedan 10 augusti samma år är det dubbelspår över floden (och sedan december 2003 fyrspår).

Dessutom gick det två smalspåriga lokalbanor i Ludwigshafen som dock inte trafikerade centralstationen. Jag får för deras historia hänvisa till stationsporträtten över Frankenthal och Mundenheim/Mitterstadt som ni hittar i min förteckning över inlägg som ni hittar genom att kilcka på länken i min signatur. Också RHB har meterspår, det är den elektriska lokalbanan till Bad Dürkheim som öppnades 30 augusti 1913. Inom städerna Mannheim och Ludwigshafen går banan på spårvägsnätet, vid Ludwigshafen Hbf i tunneln. Bolaget RHB (Rhein-Haardt-Bahn) finns inte längre, banan ingår i RNV som är stadstrafikoperatören i Mannheim, Ludwigshafen och Heidelberg, men namnet lever kvar.

Sedan har vi denna karta. Ludwigshafens centralstation var i början en säckstation norr om stadscentret och blev snart ett trafikhinder, speciellt när linjen till Mannheim hade öppnats. Så föreslågs år 1910 att bygga en ny centralstation. Det tog en tid, år 1950 kom föreslaget att bygga den söder om stadscentret (det tog fram till 14 december 2003 att det kom en station i detta läge, det blev ingen centralstation där). Med sommartidtabellen 1959 invigdes en kurva som möjliggjorde att trafikera banan Mannheim - Mainz utan riktningsbyte i Ludwigshafen.
År 1962 fattade kommunen och Bundesbahn beslutet att nybygga centralstationen. Den öppnades 1 juni 1969 och ligger i sydväst, lite utanför stadscentret. Stationen påminner om en triangel som det planerades redan år 1943: Linjen från Neustadt (syd) förgrenar sig till Mannheim (öst) och Mainz (nord), på en högre nivå går järnvägslinjen Mannheim - Mainz. Den underjordiska spårvägsstationen skulle erbjuda bra anslutningar till hela staden.

En beskrivning ur arkitektonisk synpunkt finns hos Martin Schack, Neue Bahnhöfe: Die Empfangsgebäude der Deutschen Bundesbahn 1948 - 1973 (Berlin 2004, S. 67f.). Jag försöker att översätta: „Det mest bisarra vid planeringen är att stationshuset ligger nedanför en fyrspårsvägens bro, där riksvägen går i 14 meters höjd för att senare korsa Rhenen mot Mannheim. Pylonen för bronn över stationen sår mitt på perrongen och mellan två spår som därför har ett längre mellanrum än normalt. Det egentliga stationshuset är i princip lite mera än en gångtunnel med några butiker, biljettluckan och några kontorsrum samt ett stort skärmtak som försöker att få uppmärksamhet. I Ludwigshafen skapades ingenjörerna en symbol för 1960- och -70-talent trafikutveckling: Bilarna står överst, är vikitgare än järnvägen och till och med arkitekturen måste underorna sig.”

När S-Bahn Rhein-Neckar och stationen Ludwigshafen Mitte öppnades förlorade stationen december 2003 mycket av betydelsen, samtidigt stängdes biljettluckan. Också Mannheims närbelägna centralstation som är en av Tysklands viktigaste järnvägsknutpunkter är en orsak till att Ludwigshafens centralstation har en låg antal resenärer. December 2008 lades en spårvägslinje som trafikerade centralstationen ner så att stadens södra delar förlorade förbindelsen dit.

Det är mest pendeltåg som stannar här. Linjerna S1 - S4 tillhörande S-Bahn Rhein-Neckar stannar och erbjuder fyra förbindelser per timme mellan Schifferstadt, Ludwigshafen, Mannheim och Heidelberg. Det tillkommer lokaltågen Mannheim - Worms - Mainz med två tåg per timme och rikitning, här som på S-Bahn går elmotorovagnar littera 425.
Tre snabba regionaltågslinjer som trafikeras med elmotorvagnar littera 429 (Flirt III) finns också, men bara av linjen Mainz - Karlsruhe (som inte går via Mannheim) stannar alla tåg. Linjerna Mannheim - Mainz samt Mannheim - Saarbrücken - Trier - Koblenz stannar endast i rusningstiden, de andra tåg stannar bara i Ludwigshafen Mitte. Det tillkommer några fjärrtåg till och från Saarbrücken som stannar i Ludwigshafen. Dessutom finns det tåg för pendlare till BASF-fabriken. Här går dieselmotorvagnar littera 628, men när linjen i fabriken har elektrifierats kommer littera 425 att ta över.

 

(Text: Sören Heise, mars 2015)

[bilde]
[bilde]
[bilde]
[bilde]

Beskrivelse

Ludwigshafen är en rätt ung stad som blev en egen kommun år 1853. Dess början var Rheinschanze, en skans mittemot Mannheim på andra Rhenstranden som grundades år 1606. 1843 fick platsen namnet Ludwigshafen (efter Ludwig I av Bayern).

Ludwigshafens första järnväg var Pfälzische Ludwigsbahn som gick till gränsen med Preussen vid Bexbach (i nuvarande Saarland). 11 juni 1847 öppnades avsnittet Ludwigshafen - Neustadt, 1849 kunde hela banan trafikeras på enkelt- och 1856 på dubbeltspår och sedan 12 mars 1964 är det elektrisk drift, tidigare på delsträckor.

Linjen Ludwigshafen - Mainz kan trafikeras på hela längden sedan 15 november 1853, sedan 1 juni 1958 är det elektrisk drift.

Ludwigshafens viktigaste järnvägslinje öppnades 25 februari 1867, den leder över Rhenen till Mannheim. Som föregångare fanns under perioden 8 februari 1863 till och med 2 augusti 1867 en järnvägsfärja, men sedan 10 augusti samma år är det dubbelspår över floden (och sedan december 2003 fyrspår).

Dessutom gick det två smalspåriga lokalbanor i Ludwigshafen som dock inte trafikerade centralstationen. Jag får för deras historia hänvisa till stationsporträtten över Frankenthal och Mundenheim/Mitterstadt som ni hittar i min förteckning över inlägg som ni hittar genom att kilcka på länken i min signatur. Också RHB har meterspår, det är den elektriska lokalbanan till Bad Dürkheim som öppnades 30 augusti 1913. Inom städerna Mannheim och Ludwigshafen går banan på spårvägsnätet, vid Ludwigshafen Hbf i tunneln. Bolaget RHB (Rhein-Haardt-Bahn) finns inte längre, banan ingår i RNV som är stadstrafikoperatören i Mannheim, Ludwigshafen och Heidelberg, men namnet lever kvar.

Sedan har vi denna karta. Ludwigshafens centralstation var i början en säckstation norr om stadscentret och blev snart ett trafikhinder, speciellt när linjen till Mannheim hade öppnats. Så föreslågs år 1910 att bygga en ny centralstation. Det tog en tid, år 1950 kom föreslaget att bygga den söder om stadscentret (det tog fram till 14 december 2003 att det kom en station i detta läge, det blev ingen centralstation där). Med sommartidtabellen 1959 invigdes en kurva som möjliggjorde att trafikera banan Mannheim - Mainz utan riktningsbyte i Ludwigshafen.
År 1962 fattade kommunen och Bundesbahn beslutet att nybygga centralstationen. Den öppnades 1 juni 1969 och ligger i sydväst, lite utanför stadscentret. Stationen påminner om en triangel som det planerades redan år 1943: Linjen från Neustadt (syd) förgrenar sig till Mannheim (öst) och Mainz (nord), på en högre nivå går järnvägslinjen Mannheim - Mainz. Den underjordiska spårvägsstationen skulle erbjuda bra anslutningar till hela staden.

En beskrivning ur arkitektonisk synpunkt finns hos Martin Schack, Neue Bahnhöfe: Die Empfangsgebäude der Deutschen Bundesbahn 1948 - 1973 (Berlin 2004, S. 67f.). Jag försöker att översätta: „Det mest bisarra vid planeringen är att stationshuset ligger nedanför en fyrspårsvägens bro, där riksvägen går i 14 meters höjd för att senare korsa Rhenen mot Mannheim. Pylonen för bronn över stationen sår mitt på perrongen och mellan två spår som därför har ett längre mellanrum än normalt. Det egentliga stationshuset är i princip lite mera än en gångtunnel med några butiker, biljettluckan och några kontorsrum samt ett stort skärmtak som försöker att få uppmärksamhet. I Ludwigshafen skapades ingenjörerna en symbol för 1960- och -70-talent trafikutveckling: Bilarna står överst, är vikitgare än järnvägen och till och med arkitekturen måste underorna sig.”

När S-Bahn Rhein-Neckar och stationen Ludwigshafen Mitte öppnades förlorade stationen december 2003 mycket av betydelsen, samtidigt stängdes biljettluckan. Också Mannheims närbelägna centralstation som är en av Tysklands viktigaste järnvägsknutpunkter är en orsak till att Ludwigshafens centralstation har en låg antal resenärer. December 2008 lades en spårvägslinje som trafikerade centralstationen ner så att stadens södra delar förlorade förbindelsen dit.

Det är mest pendeltåg som stannar här. Linjerna S1 - S4 tillhörande S-Bahn Rhein-Neckar stannar och erbjuder fyra förbindelser per timme mellan Schifferstadt, Ludwigshafen, Mannheim och Heidelberg. Det tillkommer lokaltågen Mannheim - Worms - Mainz med två tåg per timme och rikitning, här som på S-Bahn går elmotorovagnar littera 425.
Tre snabba regionaltågslinjer som trafikeras med elmotorvagnar littera 429 (Flirt III) finns också, men bara av linjen Mainz - Karlsruhe (som inte går via Mannheim) stannar alla tåg. Linjerna Mannheim - Mainz samt Mannheim - Saarbrücken - Trier - Koblenz stannar endast i rusningstiden, de andra tåg stannar bara i Ludwigshafen Mitte. Det tillkommer några fjärrtåg till och från Saarbrücken som stannar i Ludwigshafen. Dessutom finns det tåg för pendlare till BASF-fabriken. Här går dieselmotorvagnar littera 628, men när linjen i fabriken har elektrifierats kommer littera 425 att ta över.

 

(Text: Sören Heise, mars 2015)



Stationshuset
Ludwigshafen Hbf: Bron över stationen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
I alt 7 bilder - se alle
Ludwigshafen Hbf: Bron över stationen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Den stängda biljettluckan
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Modelljärnvägen
© Sören Heise
Finn i Postvogna




Stationsplatsen och tunnelstationen
Ludwigshafen Hbf: Tunnelstationen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Tunnelstationen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Stationsplatsen
© Sören Heise
Finn i Postvogna



Perrongerna
Ludwigshafen Hbf: Tåget kommer!
© Sören Heise
Finn i Postvogna
I alt 9 bilder - se alle
Ludwigshafen Hbf: På perrongen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Mot Schifferstadt ligger DB-verkstaden
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Perrongtak
© Sören Heise
Finn i Postvogna




Perrongerna vid linjen Mainz - Mannheim
Ludwigshafen Hbf: Väg mellan uppe och nere
© Sören Heise
Finn i Postvogna
I alt 4 bilder - se alle
Ludwigshafen Hbf: Uppe går tågen Mainz - Mannheim
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Den övre tfarten mot Mainz
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Väg mellan uppe och nere
© Sören Heise
Finn i Postvogna




Ostausgang
Ludwigshafen Hbf: Spårvägshållplatsen Hbf Ostausgang är ur drift
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Spårvägshållplatsen Hbf Ostausgang är ur drift
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Ingången från östra ingången
© Sören Heise
Finn i Postvogna



Ställverket
Ludwigshafen Hbf: Ställverket
© Sören Heise
Finn i Postvogna
145 064 passerar över Ludwigshafen Hbf
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen Hbf: Ställverket
© Sören Heise
Finn i Postvogna



Den gamla centralstationen
Ludwigshafen: Tavla vid den gamla centralstationen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen: Tavla vid den gamla centralstationen
© Sören Heise
Finn i Postvogna
Ludwigshafen: Rathaus-Center. Här låg gamla Hbf
© Sören Heise
Finn i Postvogna



Booking.com
Booking.com