Jernbane.net


Avansert
Støtt oss
Reisefortelling fra New Zealand
Arne Lie
09. December 2015, kl. 09:56
For mange av oss er New Zealand et eksotisk reisemål. Med tillatelse fra Nye Ånghwhislan ved Christer Andersson (Sveriges eldste tidskrift om jernbane, nå digitalt) gjengis her en reisefortelling fra New Zealand. Ennå en gang minnes vi om at det er mer enn en måte å gjøre ting på. God reise! :)

--------------------------

Resereportage Nya Zeeland

För någon vecka sedan kom jag hem från en resa på Nya Zeeland och Australien. Åkte även tåg
under resorna och skriver nu ett par artiklar med inriktning mot järnvägsdelen.
På Nya Zeeland finns det nu fjärrtåg bara på tre linjer, Auckland - Wellington på Nordön (Northern
Explorer), och Picton - Christchurch (Coastal Pacific) och Christchurch - Greymouth (TranzAlpine) på
Sydön. Samtliga är idag väldigt turistinriktade och går med enhetliga loktåg.

Åkte först Northern Explorer. Detta tåg mellan Nya Zeelands klart största stad Auckland uppe i Nord
och dess huvudstad Wellington går bara tre dagar i veckan. Sträckan är runt 65 mil och restiden med
tåg 10 tim och 40 min. Auckland har idag 4 lokaltågslinjer förutom detta fjärrtåg. Man har en nybyggt
station under jord mitt i centrala staden nära hamnen där det går ut båtar till öarna utanför och det är
en stor allmän hamn av alla typer där man bl.a. kan beskåda flera av de tidigare deltagande båtarna i
Americas cup, bl.a. vinnaren Steinlager (eg. ett ölmärke!). Det märks inte att Auckland är en
miljonstad i centrum, trots några skyskrapor och ett livligt folkliv på huvudgatan Queens Street.
Britomert är namnet på nya trafikknutpunkten i centrum som järnvägsmässigt har ersatt en stor
tegelbyggnad och station i utkanten av stan.

Tåget avgick från Britomert kl 7.45 men man skulle checka in och få ut sina biljetter senast 20 min
före avgång. Mitt sällskap om tre personer, jag, min svåger och hans (och min systers) dotter som nu
bott i Nya Zeeland i ca ett år, var på plats redan kl 7 när incheckningen öppnade. Med
bokningsbeviset utskrivet hemma innan avfärd till Nya Zeeland, fick man ut sina biljetter med sittplats
först då. Allt större bagage utom en mindre väska per person skulle checkas in, men vi fick bära det
själva till bagagevagnen. Tåget bestod av två 2:a klass, en 1:a klass, en bistrovagn, en bagagevagn
och en utsiktsvagn med öppna gluggar, dvs utan fönsterglas.

Utsiktsvagnen var också tågvärme/elgeneratorvagn och dessutom sopförråd. Några papperskorgar fanns inte i tåget utan
personalen gick runt minst en gång per halvtimme och samlade allt skräp i soppåsar. Själva
sittvagnen var väldigt fin med stora fönster och också fönster mot taket så man hade en väldig fin
utsikt. Fotograferade gjorde man dock förstås bäst från den fönsterlösa utsiktsvagnen även om det då
var lite dragit, och stundtals rätt blött där. Vi tre personer fick en egen fyrgrupp med stort bord.
Bekvämt och fint tåg och trevlig bistro också där man kunde handla både mindre saker och lunch.
Själv åt jag en fårgryta, inspirerad av de 100.000-tals får man kunde räkna till utanför fönstret.

Vagnarna var nybyggda i en järnvägsfabrik i Dunedin på Sydön där man tidigare byggt bl.a. ånglok.
Det var tågpersonalen som bemannade incheckningen från 7.00. Sedan var de tågpersonal där de
efter biljettkontroll bemannade bistron samt gick igenom tåget och tog hand om sopor. Nu blev det lite
förseningar på grund av banarbeten i början på resan och längre ned fick vi vänta ett tag på mötande
godståg som hade fastnat pga nedriven kontaktledning. När tågen så småningom kom så visade det
sig att de hade diesellok men de var förstås hindrade av en nedfallen kontaktledning ändå.

Osannolikt nog träffade vi på, nästa dag på en restaurang i Wellington, en medresenär som kunde berätta
orsaken till nedrivningen var att en lastbil kört på en kontaktledningsstolpe så att ledningen ramlat
ned. Vår försening blev till slut ca två timmar och man måste ha löst problemet med kontaktledningen
rätt snabbt ändå trots oändliga ödemarker och glest befolkade områden längs vägen. Vi stannade en
halvtimme på en liten ort längs vägen där vi fick gå ur tåget och där den plötsliga invasionen av 100
turister väckte viss uppmärksamhet. Hörde 'They have stopped the train' bland förvånad fåtalig
lokalbefolkning.

Väl framme i Wellington skulle nu personalen lossa bagaget vilket enligt tydlig
instruktion skulle ske ostört och vi resenärer skulle snällt vänta tills allt bagage var avlastat innan vi
fick gå fram och hämta. Tjänstetiden för tågpersonalen blev således uppåt 14 timmar innan de drog
iväg med en KiwiRail tjänstebil från stationen. Lokförare byttes dock efter hand. Dels på gammalt sätt
som förekom även förr i tiden i Sverige, att man stannade på en liten mötesstation mitt för loket på
mötande godståg och förarna gick över mellan loken och bytte med varandra. Den andra varianten
var stopp i en infartssignal och där i gruset invid spåret stod en KiwiRail tjänstebil vars förare nu gick
ur och byte av lokföraren på tåget som fick ta bilen i stället.

Närområdet runt Auckland var elektrifierat med sina lokaltåg, även om man fick byta till ett dieseltåg
sista stationshacket just längs huvudlinjen söderut där elektrifieringen upphörde i de södra förorterna.
Från Hamilton så kom man in mer i de bergiga delarna och nu blev det elektrifierat igen men inte alla
godståg gick med el. Så blev det oelektrifierat närmare Wellington igen för att åter få el sista
lokaltågssträckorna närmast staden. Vårt tåg hade genomgående diesellok hela vägen.
Wellington järnvägsstation nära hamnen är en enorm byggnad som också troligen är KiwiRail
huvudkontor.

Det finns några lokala linjer runt Wellington förutom detta enda fjärrtåg, utan att jag har
kartlagt hur många och vart de går. Två färjebolag trafikerar linjen över till Picton på Sydön över det
berömda Cook-sundet och det är en fantastisk båttur den vägen som är allt annat än rak. Först runt
de branta sluttningarna med fina hus nära Wellington, bland alla småklippor och bränningar invid
farleden, så korta vägen över själva sundet och in i småfjordar på Sydön till lilla orten Picton som blivit
färjeläge och järnvägsstation på Sydöns norra utpost.

Jag utgår från att det finns tågfärjor för godsvagnar men jag såg inga. Det märkliga när vi skulle boka färjebiljett några dagar innan vi skulle
åka var, att önskad dag var alla färjor på båda bolagen var fullbokade även för fotpassagerare, något
som jag trodde närmast var omöjligt. Det var dock Labour day (motsvarighet till 1:a maj) måndagen
efter och många Nya Zeeländare hade tagit ledigt även fredagen innan då vi tänkt åka. Alla
tågbiljetter hade jag dock bokat i Sverige i god tid före avresan.

På Sydön har vi den fantastiska Coastal Pacific som stor del av vägen följer strandkanten längs Stilla
havet med fantastiskt fint landskap därtill. Vi åkte dock hyrbil den sträckan så att vi kunde rör oss fritt i
området runt Kaikoura med salladsfält mm där min systerdotter jobbat några månader. Dessutom
hämta hennes pass och visum tillbaka till Nya Zeeland som hon behövde för att återvända dit efter
det skutt till Australien vi gjorde sedan. På Sydön finns nog ingen annan persontrafik än de två
turisttågen men nordväst om Christchurch så skymtade vi ett ångdraget persontåg på en linje som nu
då sannolikt är en museibana.

Godståg finns dock en hel del och några passerade tätt intill vårt
boende i Kaikoura och systerdottern hade såväl järnvägsutsikt, Stilla havskusten och snöklädda alper
i synfältet från sina salladsfält! Kaikoura station var omgjord till Whale station och var utgångspunkt
för de båtutflykter som valsafari som är berömda i Kaikoura (och här kunde jag skriva lite om sjösjuka
asiater också, men det är nog lite långt från ämnet!).

Christchurch är Sydöns största stad och då ändstation både för Coastal Pacific och TranzAlpine.
Båda dessa linjer har daglig trafik till skillnad mot Nordön, men bara ett tåg om dagen. Staden
drabbades av en omfattande jordbävning för några år sedan vilket märks än med flera hål i centrum
och flera hus som fortfarande är skadade, bl.a. är den jättestora kyrkan i centrum som måste ha
något samband med stadens namn (?), fortfarande delvis raserad.

Några synliga kvarvarande skadorpå järnvägsspåren syntes dock inte och det går nog en hel del godståg åt olika håll runt Christchurch.
Här var det TranzAlpine som skulle åkas och här var det ett något längre tåg med fler resenärer, med
bl.a. 150 kineser i en resegrupp. Dessa följde den asiatiska traditionen jag sett förut, bl.a. mellan
Narvik och Riksgränsen med en Japansk grupp för ca 20 år sedan, att endast reseledaren har alla
biljetter och går nu runt och pekar ut vilka sittplatser resenärerna ska ha, vilket leder till kaosartade
scener när alla väller ombord. Nu var det incheckning och ombordstigning 20 min före avfärd även
här så alla hann få sin plats före avgång (till skillnad då från mitt exempel från Narvik där det var först
strax innan Riksgränsen som alla var på rätt plats!).

Nu blev det riktigt trångt på utsiktsvagnen också men jag är ju längre än de flesta kineser så jag kunde ta någon bild över dem. Det visade sig sedan
att dessa 150 skulle gå av på turens högsta punkt Arthurs pass, 900 m över havet, vilket såg mindre
inbjudande ut i den blåst, dimma och regn som rådde där uppe. De skulle nog vidare med buss till
någon annan plats i bergen.

Från Arthurs pass fortsatte nu järnvägen i en brant tunnel nedåt och om jag uppfattade informationen
rätt så stängde man nu av nödbromsen i den tunneln och posterade ut en tågpersonal per vagn. Tre
extra diesellok kopplades i alla fall till sist i tåget som extra bromslok och såväl bistro som utsiktsvagn
stängdes genom tunneln. Sträckan var ursprungligen elektrifierad som den första på Nya Zeeland då
man inte kunde köra ånglok med all rök i denna tunnel.

Märkligt nog har man senare plockat bort
elledningen och bytt till dieseldrift, men tydligen har man då ett arrangemang att man stänger en port i
ena änden av tunneln när tåget körts in och så har man en fläkt i andra änden av tunneln som suger
ut all dieselrök. Styrning av port och fläkt sades utföras från trafikledningscentralen i Wellington alltså
på den andra ön. Det är uppenbart att Nya Zeelands järnvägsnät i det stora hela är fjärrstyrt men
frågan är om man bara har en enda fjärrstyrningscentral för rätt enorma områden. Stationshuset i
Wellington har dock utrymme till en jättelik ledningscentral kan jag i alla fall säga!

Trevligt land och trevliga tåg på Nya Zeeland med ett klimat som passar oss nordbor. Dock ofta dåligt
väder ska sägas, inte minst på västkusten där en ort som Greymouth nog ofta är lika grå som namnet
antyder. Inte helt billigt att åka dessa tåg men man kan köpa ett Rail pass för fritt resande på alla tre
linjerna och ett av färjebolagen mellan Nordön och Sydön.

Platsbiljett ska dock alltid bokas ett dygn i
förväg till tågen, dvs senast när man går av tåget längs en station längs vägen för det är ju ett dygn till
nästa tåg då. Det finns ingen personal på stationerna men det finns servicekontor åtminstone i de
största städerna. Går man på på en mindre station längs vägen ska man vända sig till konduktören på
tåget för att få sina biljetter men personalen har ju järnkoll på hur många påstigande och avstigande
det är längs vägen också. Dock i praktiken rätt sällsynt med av och påstigande på småstationerna
förutom då stora kinesiska resesällskap!

-------------------------------

mvh



Arne L
Reisefortelling fra New Zealand
Arne Lie (205)
09. December 2015, kl. 09:56
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Per Krogh (237)
09. December 2015, kl. 19:50
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Arne Lie (157)
09. December 2015, kl. 20:01
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Per Krogh (179)
09. December 2015, kl. 20:10
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Arne Lie (211)
09. December 2015, kl. 21:12
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Anonym bruker (107)
10. December 2015, kl. 12:26
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Ronny Maarud (181)
10. December 2015, kl. 17:22
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Göran Bæckström (115)
10. December 2015, kl. 13:09
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Arne Lie (152)
10. December 2015, kl. 17:11
Re: Reisefortelling fra New Zealand
Ronny Maarud (167)
10. December 2015, kl. 17:27
09. December 2015, kl. 09:56
For mange av oss er New Zealand et eksotisk reisemål. Med tillatelse fra Nye Ånghwhislan ved Christer Andersson (Sveriges eldste tidskrift om jernbane, nå digitalt) gjengis her en reisefortelling fra New Zealand. Ennå en gang minnes vi om at det er mer enn en måte å gjøre ting på. God reise! :)

--------------------------

Resereportage Nya Zeeland

För någon vecka sedan kom jag hem från en resa på Nya Zeeland och Australien. Åkte även tåg
under resorna och skriver nu ett par artiklar med inriktning mot järnvägsdelen.
På Nya Zeeland finns det nu fjärrtåg bara på tre linjer, Auckland - Wellington på Nordön (Northern
Explorer), och Picton - Christchurch (Coastal Pacific) och Christchurch - Greymouth (TranzAlpine) på
Sydön. Samtliga är idag väldigt turistinriktade och går med enhetliga loktåg.

Åkte först Northern Explorer. Detta tåg mellan Nya Zeelands klart största stad Auckland uppe i Nord
och dess huvudstad Wellington går bara tre dagar i veckan. Sträckan är runt 65 mil och restiden med
tåg 10 tim och 40 min. Auckland har idag 4 lokaltågslinjer förutom detta fjärrtåg. Man har en nybyggt
station under jord mitt i centrala staden nära hamnen där det går ut båtar till öarna utanför och det är
en stor allmän hamn av alla typer där man bl.a. kan beskåda flera av de tidigare deltagande båtarna i
Americas cup, bl.a. vinnaren Steinlager (eg. ett ölmärke!). Det märks inte att Auckland är en
miljonstad i centrum, trots några skyskrapor och ett livligt folkliv på huvudgatan Queens Street.
Britomert är namnet på nya trafikknutpunkten i centrum som järnvägsmässigt har ersatt en stor
tegelbyggnad och station i utkanten av stan.

Tåget avgick från Britomert kl 7.45 men man skulle checka in och få ut sina biljetter senast 20 min
före avgång. Mitt sällskap om tre personer, jag, min svåger och hans (och min systers) dotter som nu
bott i Nya Zeeland i ca ett år, var på plats redan kl 7 när incheckningen öppnade. Med
bokningsbeviset utskrivet hemma innan avfärd till Nya Zeeland, fick man ut sina biljetter med sittplats
först då. Allt större bagage utom en mindre väska per person skulle checkas in, men vi fick bära det
själva till bagagevagnen. Tåget bestod av två 2:a klass, en 1:a klass, en bistrovagn, en bagagevagn
och en utsiktsvagn med öppna gluggar, dvs utan fönsterglas.

Utsiktsvagnen var också tågvärme/elgeneratorvagn och dessutom sopförråd. Några papperskorgar fanns inte i tåget utan
personalen gick runt minst en gång per halvtimme och samlade allt skräp i soppåsar. Själva
sittvagnen var väldigt fin med stora fönster och också fönster mot taket så man hade en väldig fin
utsikt. Fotograferade gjorde man dock förstås bäst från den fönsterlösa utsiktsvagnen även om det då
var lite dragit, och stundtals rätt blött där. Vi tre personer fick en egen fyrgrupp med stort bord.
Bekvämt och fint tåg och trevlig bistro också där man kunde handla både mindre saker och lunch.
Själv åt jag en fårgryta, inspirerad av de 100.000-tals får man kunde räkna till utanför fönstret.

Vagnarna var nybyggda i en järnvägsfabrik i Dunedin på Sydön där man tidigare byggt bl.a. ånglok.
Det var tågpersonalen som bemannade incheckningen från 7.00. Sedan var de tågpersonal där de
efter biljettkontroll bemannade bistron samt gick igenom tåget och tog hand om sopor. Nu blev det lite
förseningar på grund av banarbeten i början på resan och längre ned fick vi vänta ett tag på mötande
godståg som hade fastnat pga nedriven kontaktledning. När tågen så småningom kom så visade det
sig att de hade diesellok men de var förstås hindrade av en nedfallen kontaktledning ändå.

Osannolikt nog träffade vi på, nästa dag på en restaurang i Wellington, en medresenär som kunde berätta
orsaken till nedrivningen var att en lastbil kört på en kontaktledningsstolpe så att ledningen ramlat
ned. Vår försening blev till slut ca två timmar och man måste ha löst problemet med kontaktledningen
rätt snabbt ändå trots oändliga ödemarker och glest befolkade områden längs vägen. Vi stannade en
halvtimme på en liten ort längs vägen där vi fick gå ur tåget och där den plötsliga invasionen av 100
turister väckte viss uppmärksamhet. Hörde 'They have stopped the train' bland förvånad fåtalig
lokalbefolkning.

Väl framme i Wellington skulle nu personalen lossa bagaget vilket enligt tydlig
instruktion skulle ske ostört och vi resenärer skulle snällt vänta tills allt bagage var avlastat innan vi
fick gå fram och hämta. Tjänstetiden för tågpersonalen blev således uppåt 14 timmar innan de drog
iväg med en KiwiRail tjänstebil från stationen. Lokförare byttes dock efter hand. Dels på gammalt sätt
som förekom även förr i tiden i Sverige, att man stannade på en liten mötesstation mitt för loket på
mötande godståg och förarna gick över mellan loken och bytte med varandra. Den andra varianten
var stopp i en infartssignal och där i gruset invid spåret stod en KiwiRail tjänstebil vars förare nu gick
ur och byte av lokföraren på tåget som fick ta bilen i stället.

Närområdet runt Auckland var elektrifierat med sina lokaltåg, även om man fick byta till ett dieseltåg
sista stationshacket just längs huvudlinjen söderut där elektrifieringen upphörde i de södra förorterna.
Från Hamilton så kom man in mer i de bergiga delarna och nu blev det elektrifierat igen men inte alla
godståg gick med el. Så blev det oelektrifierat närmare Wellington igen för att åter få el sista
lokaltågssträckorna närmast staden. Vårt tåg hade genomgående diesellok hela vägen.
Wellington järnvägsstation nära hamnen är en enorm byggnad som också troligen är KiwiRail
huvudkontor.

Det finns några lokala linjer runt Wellington förutom detta enda fjärrtåg, utan att jag har
kartlagt hur många och vart de går. Två färjebolag trafikerar linjen över till Picton på Sydön över det
berömda Cook-sundet och det är en fantastisk båttur den vägen som är allt annat än rak. Först runt
de branta sluttningarna med fina hus nära Wellington, bland alla småklippor och bränningar invid
farleden, så korta vägen över själva sundet och in i småfjordar på Sydön till lilla orten Picton som blivit
färjeläge och järnvägsstation på Sydöns norra utpost.

Jag utgår från att det finns tågfärjor för godsvagnar men jag såg inga. Det märkliga när vi skulle boka färjebiljett några dagar innan vi skulle
åka var, att önskad dag var alla färjor på båda bolagen var fullbokade även för fotpassagerare, något
som jag trodde närmast var omöjligt. Det var dock Labour day (motsvarighet till 1:a maj) måndagen
efter och många Nya Zeeländare hade tagit ledigt även fredagen innan då vi tänkt åka. Alla
tågbiljetter hade jag dock bokat i Sverige i god tid före avresan.

På Sydön har vi den fantastiska Coastal Pacific som stor del av vägen följer strandkanten längs Stilla
havet med fantastiskt fint landskap därtill. Vi åkte dock hyrbil den sträckan så att vi kunde rör oss fritt i
området runt Kaikoura med salladsfält mm där min systerdotter jobbat några månader. Dessutom
hämta hennes pass och visum tillbaka till Nya Zeeland som hon behövde för att återvända dit efter
det skutt till Australien vi gjorde sedan. På Sydön finns nog ingen annan persontrafik än de två
turisttågen men nordväst om Christchurch så skymtade vi ett ångdraget persontåg på en linje som nu
då sannolikt är en museibana.

Godståg finns dock en hel del och några passerade tätt intill vårt
boende i Kaikoura och systerdottern hade såväl järnvägsutsikt, Stilla havskusten och snöklädda alper
i synfältet från sina salladsfält! Kaikoura station var omgjord till Whale station och var utgångspunkt
för de båtutflykter som valsafari som är berömda i Kaikoura (och här kunde jag skriva lite om sjösjuka
asiater också, men det är nog lite långt från ämnet!).

Christchurch är Sydöns största stad och då ändstation både för Coastal Pacific och TranzAlpine.
Båda dessa linjer har daglig trafik till skillnad mot Nordön, men bara ett tåg om dagen. Staden
drabbades av en omfattande jordbävning för några år sedan vilket märks än med flera hål i centrum
och flera hus som fortfarande är skadade, bl.a. är den jättestora kyrkan i centrum som måste ha
något samband med stadens namn (?), fortfarande delvis raserad.

Några synliga kvarvarande skadorpå järnvägsspåren syntes dock inte och det går nog en hel del godståg åt olika håll runt Christchurch.
Här var det TranzAlpine som skulle åkas och här var det ett något längre tåg med fler resenärer, med
bl.a. 150 kineser i en resegrupp. Dessa följde den asiatiska traditionen jag sett förut, bl.a. mellan
Narvik och Riksgränsen med en Japansk grupp för ca 20 år sedan, att endast reseledaren har alla
biljetter och går nu runt och pekar ut vilka sittplatser resenärerna ska ha, vilket leder till kaosartade
scener när alla väller ombord. Nu var det incheckning och ombordstigning 20 min före avfärd även
här så alla hann få sin plats före avgång (till skillnad då från mitt exempel från Narvik där det var först
strax innan Riksgränsen som alla var på rätt plats!).

Nu blev det riktigt trångt på utsiktsvagnen också men jag är ju längre än de flesta kineser så jag kunde ta någon bild över dem. Det visade sig sedan
att dessa 150 skulle gå av på turens högsta punkt Arthurs pass, 900 m över havet, vilket såg mindre
inbjudande ut i den blåst, dimma och regn som rådde där uppe. De skulle nog vidare med buss till
någon annan plats i bergen.

Från Arthurs pass fortsatte nu järnvägen i en brant tunnel nedåt och om jag uppfattade informationen
rätt så stängde man nu av nödbromsen i den tunneln och posterade ut en tågpersonal per vagn. Tre
extra diesellok kopplades i alla fall till sist i tåget som extra bromslok och såväl bistro som utsiktsvagn
stängdes genom tunneln. Sträckan var ursprungligen elektrifierad som den första på Nya Zeeland då
man inte kunde köra ånglok med all rök i denna tunnel.

Märkligt nog har man senare plockat bort
elledningen och bytt till dieseldrift, men tydligen har man då ett arrangemang att man stänger en port i
ena änden av tunneln när tåget körts in och så har man en fläkt i andra änden av tunneln som suger
ut all dieselrök. Styrning av port och fläkt sades utföras från trafikledningscentralen i Wellington alltså
på den andra ön. Det är uppenbart att Nya Zeelands järnvägsnät i det stora hela är fjärrstyrt men
frågan är om man bara har en enda fjärrstyrningscentral för rätt enorma områden. Stationshuset i
Wellington har dock utrymme till en jättelik ledningscentral kan jag i alla fall säga!

Trevligt land och trevliga tåg på Nya Zeeland med ett klimat som passar oss nordbor. Dock ofta dåligt
väder ska sägas, inte minst på västkusten där en ort som Greymouth nog ofta är lika grå som namnet
antyder. Inte helt billigt att åka dessa tåg men man kan köpa ett Rail pass för fritt resande på alla tre
linjerna och ett av färjebolagen mellan Nordön och Sydön.

Platsbiljett ska dock alltid bokas ett dygn i
förväg till tågen, dvs senast när man går av tåget längs en station längs vägen för det är ju ett dygn till
nästa tåg då. Det finns ingen personal på stationerna men det finns servicekontor åtminstone i de
största städerna. Går man på på en mindre station längs vägen ska man vända sig till konduktören på
tåget för att få sina biljetter men personalen har ju järnkoll på hur många påstigande och avstigande
det är längs vägen också. Dock i praktiken rätt sällsynt med av och påstigande på småstationerna
förutom då stora kinesiska resesällskap!

-------------------------------

mvh



Arne L
Emne Forfatter Vist Lagt inn
Reisefortelling fra New Zealand Arne Lie 205 09. December 2015, kl. 09:56
Re: Reisefortelling fra New Zealand Per Krogh 237 09. December 2015, kl. 19:50
Re: Reisefortelling fra New Zealand Arne Lie 157 09. December 2015, kl. 20:01
Re: Reisefortelling fra New Zealand Per Krogh 179 09. December 2015, kl. 20:10
Re: Reisefortelling fra New Zealand Arne Lie 211 09. December 2015, kl. 21:12
Re: Reisefortelling fra New Zealand Anonym bruker 107 10. December 2015, kl. 12:26
Re: Reisefortelling fra New Zealand Ronny Maarud 181 10. December 2015, kl. 17:22
Re: Reisefortelling fra New Zealand Göran Bæckström 115 10. December 2015, kl. 13:09
Re: Reisefortelling fra New Zealand Arne Lie 152 10. December 2015, kl. 17:11
Re: Reisefortelling fra New Zealand Ronny Maarud 167 10. December 2015, kl. 17:27



Beklager, du har ikke tillatelse til å legge inn / svare i dette forumet.